Tiden går....

Tänk vad tiden går! Nu har vi haft vår lilla Leica i drygt sju veckor. Inte klokt vad det har gått fort! Och i morgon börjar jag jobba efter dessa sju veckor. Liiite ångest har jag allt, skäms nästan eftersom jag trots allt varit ledig sååå länge. Men, men, så är det och jag vet ju det att man kommer fort in i den dagliga lunken igen.

Hur oromantisk får man vara?

Sanslöst! Det har hänt flera gånger att vi har glömt vår bröllopsdag, både jag och Morgan. Men i år sa vi att vi verkligen skulle komma ihåg och äta något extra gott och fira eftersom det är 10 år sedan vi gifte oss. Tänkte på det förra vecka..... Idag skrek jag till!!!! I förrgår hade vi vår 10-åriga bröllpsdag! Hur oromantisk får man egentligen vara!?

Skogen

Jag är uppvuxen i skogen utanför Ryd i södra Småland, i en
liten by som heter Vrångaböke. Jag har bott i städer i 25 år, men mitt hjärta kommer alltid att finnas i skogen. Jag har inte någon längtan efter att bo så igen, men det är ändå härligt att gå ut i skogen eller gå på småvägarna och då gärna med kameran i högsta hugg. Bilderna här är från "mina" skogar i just Vrångaböke.
En riktig idyll!

Många mord blev det

När jag inte har semester har jag svårt att hinna med att läsa "för mig". Alla som jobbar på bibliotek/skolbibliotek förstår vad jag menar. Det blir en hel massa barn och ungdomsböcker lästa men knappt ingen vuxenlitteratur. Det måste ändras på under semestern! Och det har jag verkligen gjort. Idag är det bara en vecka kvar på min "lilla" semester. Det känns fel att klaga men samtidigt så kan jag inte begripa vart de här sex veckorna har tagit vägen. Men läst, det har jag hunnit i alla fall. Är nu inne på bok nr 12 och som sagt, många mord har det blivit!